Som ni såg började Clara att gå till mormor och morfar i hyssna för ett par dagar sedan och imorgon ska resten av familjen ta sig dit. Adjöken

hallå där

soldjävul! Kom tillbaka lagom till lunch och värm oss på promenaden ner till kyrkan. (Hoppas att ni verkligen tror att vi är sådär fin familj som går i kyrkan på söndagar och är fridfulla i stort och allt, hade varit fint)
Ska bli spännande att se vad Smultron tycker om sina paket, pappret kommer hon åtminstonde älska, det sätter jag en tio på! (Har ju såklart testat på Clara och hon blev eld och lågor)

Dags att slänga i mer färg i håret och (kanske) se ut som folk igen!

tjo och tjim!

Fan vilken käck dag det har varit idag!
Och nog slutade den ännu bättre med att Clara tog 4 små steg mot mig alldeles utan att hålla i något. Mitt lilla underverk...

Idag

köra bil, busa med Clara. Kanske hela familjen...
Undrar lite hur man kan behandla sina barn olika. Det känns ju som att man borde älska alla lika mycket och därför behandla dem lika? Eller?

lite bilder från kalaset, en vecka senare

Mormor ville helst inte släppa taget om Clara, vilket hon trivdes alldelles utmärkt med..
Claras första möte med en docka, hon satsade direkt på att peta ut ögonen och blev förtjust i att den inte som mamma skrek aje! Dessvärre fick jag inte med det gulligaste, Clara kramade och pussade den lilla dockan. Har inte en blekaste aning om varför men tydligen görs det automatiskt då. Vi råkar veta att en docka är inköpt och ligger i hennes presentlåda i hyssna... (Såg ni hur fint far och dotter matchade i sin rutighet?)
De hade värsta fina tårtorna! Och ja, prinsesstårtan var godast!

Yvonne

(Ni som tänkte på en äldre kvinna/tant/kärring när ni läste rubriken ovan kommer inte att förstå en del av detta inlägg)
Av någon anledning har jag tänk massor på fantastiska Yvonne idag. Hur bra var de inte?! Henrik, så snygg han var och vilken underbar röst. Och visst var det så att alla som hette Henrik var så snygga? Ja nu låter jag gammal men jag saknar nittiotalet, slutet av det åtminstone. Och början av "det nya millenniet" förvisso. Hur ska jag kunna förklara för Clara känslan man får i introt till " my man foreverman"? Hoppas att hon kommer förstå när hon blir lite större.
Måste googla lite sen och se vad som händer med dom. Störst i mitt hjärta kommer ju alltid Broder Daniel vara och deras öde nu känns alltför sorgligt att ens tänka på. Än mindre att skriva om...
Men för er som inte förstått deras storhet ännu, sätt er och lyssna. Skit i era idiotiska fördomar om killar med smink och lyssna på externa och hur jävla bra de är! Gillar ni det inte efter ett ärligt försök så är det ok. Jag vet iaf vad som gäller här...

Idag fyller Clara 10 månader och vi har varit på bvc. Inte lika otrevligt som trott och till min stora förvåning var hon rätt snäll denna gång. Clara mätte 71,5 cm och vägde 8975g, här tycker vi att det är jättetungt och jublar! Sen beror det ju på vem man jämför med...

släkt?

Jodå. Hon är sin fars dotter, de är ju sjukt jävla lika! Och glad är jag för det...
Idag var vi i ödsmål på kalas för Erik som fyllt två år. Hans familj är helt klart i topp för de trevligaste och goaste familjerna vi vet. (inte sagt för den fantastiska kappan vi fick ärva av Alma)
Sen har jag blivit förälskad i deras hus. Det är helt jävla perfekt! Lagom stort, snyggt, barnvänligt, mysigt och ligger helt klart i ett grymt läge. Där har vi mitt drömhus, lätt!
Ge mig en fet inkomst eller varför inte en stoor lotterivinst och en tomt bredvid så blir jag lycklig. Och en bil eller två dessutom. Och ett körkort, eller det kan jag väl tänka mig att fixa själv dådå.
Nåväl, tillbaks till det väsentliga, de små treakusinerna var fantastiskt roliga och intressanta och med deras läragå-vagn gick hon flera meter själv! Vår här hemma kryper hon mest och putter (det vet hon ju att hon kan snabbt), eller alternativt tar hon sin egen stora barnvagn och putter och går med. Sån e hon!

Nu längtar jag efter en lång välbehövlig amning. Satan vad det värker!

Favvo!

Min lilla stjärna kan nu ett nytt ord.
Bajs!

hej

trååååk o lite ledsen

det gick bra igår. De var borta i 1 timma och 45 minuter men vi överlevde!
Dagen har varit pissig mestadels men stundtals fantastisk. Jag är så kluven i hur vi ska göra men å andra sidan är jag inte ensam om beslutet och jag brukar inte vara den som vinner så jag vet inte varför jag ens bryr mig om att försöka ändra på något.
Å lite trevligare nyheter är att det gick bra på kröningen idag, bäst på parkeringen då jag fick ta en tant som riktmärke att köra mot. Då blev det perfekt! Märks lite vad för slags människa man är då.. Och igår visade det sig grymt tydligt att Clara faktiskt är min dotter med. Fredrik sprang in i väggen (dörrkarmen då då) och hon skrattade halvt ihjäl sig! Jag med såklart men vilket asgarv hon gav ifrån sig först! Givetvis fick vi upprepa proceduren och det var verkligen lika roligt varje gång han slog sig. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen...

nytt

Idag testar vi något helt nytt i familjen Carlsson. Far och dotter är borta! Kvar alldeles ensam är jag och vet inte vad jag ska ta mig till... Saknar Clara något fruktansvärt och kan inte sluta undra hur hon har det och hur det går. Ni får tycka att jag är hur töntig som helst men så är det. Jag vill inte alls vara borta från henne!
Men det är lika bra att göra det bästa av situationen, duscha, plugga och vänta. De kommer säkert snart tillbaka. De har varit borta i 35 minuter nu, snart kanske det blir lättare...

Imorgon ska jag köra igen och backa runt hörn. Siktar på att plocka minst två med rullatorer och tre killar. Ok va?

Mitt stackars hjärtegull är sjuk. Usch vad man känner sig värdelös när man inte kan fixa allt...