ur min gravidblogg...

17/10

av Gina G | Ons 17 okt 2007 15:07

"Ifall ni inte förstått det så har jag i ren protest vägrat ha "beskrivande" rubriker som de vill att man ska ha på denna sida. Datum får vara mer än nog för mig. Tycker att det är alltför prestationskrävande att sätta krav på rubrikerna på ett forum att jag blir förbannad. Är det tänkt att Pia som surfar runt lite ska kunna se "aha, den dagboken verkar vara något för mig, jag har alltid undrat hur man skalar en clementin" och gå in på min dagbok då? Nej, detta är min klagomur. Inte skrivet för andra alls egentligen men det är ju lite kul att få sympatier så varför inte låta alla läsa?

Idag har jag sett igenom myten. Alla de som skriver om hur lyckliga de är och mår så underbart bra och "känner bäbisen" redan nu ljuger. Det de känner är gaser och att de minsann mår så fantastiskt är en efterkontruktion. Det är ju så fel att säga något negativt i detta "välsignade tillstånd". Självklart kommer säkert även jag tycka att det inte alls var så farligt och såå värt det när den väl kommer ut, men att redan nu börja ljuga känns helt fel för mig. Som det är nu har jag ju liksom inte fått något för det. Visst, folk ser på mig lite annorlunda och jag får ju inte bära tunga grejer osv. Men än så länge kan man krasst säga att nackdelarna överväger fördelarna.
Men det ändrar sig säkert imorgon, Har sjukt stora förväntningar (inte bra) på att få se den lilla. Sen har vi ju nästan blivit lovade en bild med! (annars får man la ta mobilkameran och fota skärmen?) Då man ser det lilla livet ska allting gå över i mitt lilla huvud. Dessutom är de tju faktiskt snart över på vecka 12. Efter detta skulle det ju gå över för de flesta...

Idag är jag så duktig så och bakar bullar. Det luktar ju dessutom så himla gott att bara det är skäl nog!
Och F har faktiskt varit snällare. Kan bero på att jag bölar mest hela tiden men ändå!"

Stadsbesök

Idag var vi på stan. Snäll som jag är lät jag den andra mamman med barnvagn åka med bussen först då det redan var en vagn där. Jag kände mig fantastisk, självuppoffrande och sur. Dock kom det ju en 15 min senare och jag ville helst vara ensam barnvagn på bussen vilket jag fick, ända tills eriksdal. Äh, det funkade iaf. Lite snäll var jag ju!
I stan var Clara lycklig, massor att titta på och folk som log åt henne. Speciellt roligt var det på åhlens julpyntavdelning! Dit ska vi lätt med tjejerna nästa vecka! Jag ska shoppa loss då. Har otrolig pepp på årets jul.
Sen fikade vi med Pernilla och jag fick (som alltid) grym födelsedagspresent och Clara gillade henne som attans. Pratade och tjöt om vartannat. Gulligt var det!
Fin dag var det iaf, synd bara att jag bara fick med mig hälften av alla bilder jag gjorde. Och bror. Jag har köpt en present till dig idag. Till din stooooora dag då du blir så himla gammal. Ska köpa tårtljus med för mamma tycker det är elakt och vill inte utsätta honom för detta moment. Inte jag! Det ska bli jättekul att se om man ens kan få plats med så många ljus på en tårta... mouahahahahaaaaaa

I´m so excited

Igår kom min underbara man hem med Julmust (!!!!!) pepparkakor och två sorter choklad (en riktig och en med äckliga digestive i, varför förstör de så god choklad?). Guuud så gott det var.
Inte så beroendeframkallande som det ju faktiskt var förra året men det hade ju sina skäl. Jag sitter ju inte heller och käkar kilovis med apelsiner eller broccoli nu heller. Även om jag äter rätt mycket av det ännu... Nåväl, precis allting är väl annorlunda iår från förra. Och nu jävlar ska det bli en grym jul!
Dock kommer jag nog inte direkt besöka pysselaffären igen. Jag får fan utslag av alla flirtkulor, små pärlor och piprensare! Clara gillade desvärre butiken och gav ifrån sig små glädjetjut såfort hon hittade något nytt att spana in och kasta sig mot. Njet, inte min kopp te.

Bra helg, bra dag. Bra liv.

förlossningen var en piece of cake!

Jämfört med vad jag gjorde igår!
Var så fruktansvärt nervös före och mina föräldrar överlyckliga inför kvällen ensamma med sitt barnbarn. Kändes lite dubbelt då jag ju såklart visste att hon skulle ha det bra. Hon gillar ju verkligen dom och de kan ju barn...
Men, på bussen in till stan hade jag så ont i hjärtat att jag trodde att jag fick en hjärtattack eller något annat dödligt. Detta gick ju över såklart och det var ju faktiskt mysigt att gå på bio med sin man. Innan filmen började tiggde jag till mig ett sms och fick istället ett mms med Clara skrattandes med morfar och allt var bra. (Såklart)
Nåväl, på bussen hem var det drama med full tjej som satt och grät och det tog minsann bort mina tankar en stund. Det var ju riktigt spännande då jag inte hade dåligt samvete över att jag inte tröstade henne längre (vilket tog en stund..).
Äntligen hemma var vi lyckligast och gud vad jag saknade henne! Sånhär tortyr dröjer innan vi repeterar!

Låt den rätte komma in. Filmen efter fantastiska boken av John Ajvide Lindqvist är vad vi ska se på fredag. Kommer att bli så bra! Boken är grym och omöjlig att sluta läsa. Hoppas och tror att filmen blir lika bra. Kollade just in trailen och det ser lovande ut. Regissören är ju en stjärna i mina ögon!

Just nu och alltid önskar jag att män förstod mer. Som det är nu måste man ju förklara och säga till vad det än handlar om och det blir till tjat. Jag vill ju verkligen inte vara en tjurig tjatmoster men vad fan ska man göra när personen inte fattar ändå? Då måste man ju tjata! Eller göra det själv, och dessa grejer kan jag bara inte göra själv. Bajsåke!

Kul kul kul är det iaf att tärnan blev på tjocken. Ska vara lika snäll som henne och påminna om hur jävla ont det gör om hon lyckats förtränga det på dessa år.. Tyvärr kom jag ju aldrig på något som hjälpte mot allt kräkande och illamående. Så det blir väl bara att le lite skadeglatt. Haha

På fredag ska min man och jag på dejt. Har fått barnvakt och allt och vi ska gå på bio!

Clara har fått en tand!

goda?

Nej, Robin är ju hur go som helst. Han behöver man inte ljuga om! Och det sägs verkligen inte av snällhet, titta bara på honom! (Robin är min kusins barn för er som inte fattar). Enligt mig sin mor upp i dagen men ibland kommer det allt lite Sernebergskt in ändå. Tur är väl det så mycket som han varit borta! Hehe, nej förlåt = )
Tyvärr får jag väl säga men jag har kusiner med inte alltför söta ungar. De pratar jag inte med. Kan ju bero på andra onständigheter men de är bara skrikiga...
Nog om detta. Vill ju framstå som en snäll och trevlig mamma. Har väl ett par år på mig väl?

Nu vaknade just min lilla stjärna till, sov i hela 9 minuter (!) men det är ok. Vi ska snart åka ut till skogen, eller som familjen Carlsson säger: världsmetropolen Hyssna. Absolut mysigt att åka ut till och hälsa på till. Men gud så trist att bo där! Ni kanske är vana att som små kunna gå till affären eller rent av till en kompis. Det kunde man som liten knodd uppväxt där fetglömma! Det blev tiggeri om skjuts (vilket iofs oftast beviljades) eller att springa upp till mormor som alltid hade godis ifall kusinerna skulle komma. Där spenderades nog sisådär 70% av min tid. Då jag inte sov eller blev nedropad. Fast det var ganska idylliskt om man tänker efter. Vi bodde i ett hus i skogen som pappa byggt (nej, inte allt fick jag veta som vuxen), granne med mormor och morfar och kusinerna kom alltid på besök. Så vem behövde dagis? Mamma var hemma med oss och eftersom hennes syster var snäll nog att skaffa barn i samma ålder som min bror och mig så hade vi ju alltid någon att leka med. Undrar hur Clara kommer ha det. Här finns ju massor av grannar och hon kan alltid gå till affären och köpa godis... Hm, lite farligt detdär!
Men å andra sidan har hon det rätt bra ändå. Redan killar som är beskyddande om henne (storkillen Casper skickade iväg en kompis som ville leka för att han ville va med Clara sist vi var där) och en liten Smultron i samma ålder. Eller nja, liten... Hon kommer dessutom med en brorsa som säkert kommer ta hand om dem. Skaffa snygga polare de kan ragga på osv. Haha. Läskigt at spekulera om framtiden! Jobbigt nog att tänka på att son ska på dagis till hösten...
Snart fyller i alla fall min bror gubbe (30) och det ska firas! Släktkalaset ska bli intressant och trevligt. Framförallt kanske för att se hur Clara och Robin gillar varandra denna gången. Nu reagerar hon kanske på pussarna! Och nu ska jag fan stå beredd med kameran! Nåväl, vi får väl se hur det blir. Hoppas att Kajsa inte blir allföt arg på oss idag när vi kommer. Stackars
blir ju utestängd...
Adjöken. Dags för kaffe så kanske jag med an vakna!

Detta var fan sista gången

Igår var lilla Clara på besöksrunda. Först var vi på brandstationen och hälsade på farfar och alla andra brandmän där hon charmade allihopa totalt. Sen passade vi på att titta in hos familjen på jordliden där Clara höll traditionen och lade en riktig brakskit! Fick byta kläder till de stora i strklk 74 som låg i väskan. Fast det funkade fint! Såg ju inte så himla tokigt ut ändå...
Nu snackar Eric Gadd om faderskap. Han och mamman har varit ihop i 24 (!) år innan de skaffade en liten unge. Vi är sisådär 20 år efter...
Fast jag skulle aldrig i mitt liv vilja skaffa barn med den hemska mannen. Så mycket skitmusik han gjort så.. Nej, Tiger var den perfekta kandidaten. Kolla bara på resultatet!
(Och nej, jag blir verkligen inte ledsen när folk säger att hon är pappa upp i dagen. Varför skulle jag bli det? Jag vet ju att hon är min, det kändes...)

Just det ja! Stora framsteget på sistone är ju nappen! Clara tar den och snuttar som vanliga bäbisar. Försöker ibland kila in tummen vid sidan men gillar sin napp. Tex just nu kryper hon bakåt med nappen i handen, tar ibland paus för att smaka på nappen (rosa Clara-nappen) och sedan fortsätter hon. Såklart stoppar hon ju alla kanter i munnen men ibland blir det rätt och det ser så gulligt ut! Stoppar jag i den så stannar den inne långa stunder och när hon vaknar nattetid kan jag oftast vinna en stund till sömn genom att trycka i henne nappen. Det kanske inte låter så märkvärdigt men så arg som hon blev förr när man gav henne napp så är det smått fantastiskt. Om inte annat så är det ju hemskt gulligt med en stor napp i det lilla ansiktet. Å andra sidan äter hon ju på precis allting nuförtiden så vi får väl se hur det blir!
Har ni också känt det som att ni burat in era barn när de tittar ut på en genom spjälorna i sängen? Jag känner mig hemsk! Åtminstonde när man verkligen kikar in mellan pinnarna och hon ser sådär ledsen och övergiven ut. (Och jag tar fram mobilen och fotar först, sen plockar upp henne...)
Hemsk mamma...

scream my name

Jag väntar fortfarande på dedär snälla-mamma-hormonerna. Att jag ska göra som andra gör när de ser Clara, ler lite ljuvt och säga att hon är fin. Helt främmande människor gillar ju min dotter, säkert tror de att jag ska berömma tillbaka till deras snoriga fula barn då. Knappast. När jag ser andras barn tycker jag bara att de är fula och jobbiga. Speciellt de som stör Clara. Dumma ungar som ska komma och pilla på henne där hon sitter snällt i sin vagn, eller störiga skrikbarn. Nej blä! Sen ser jag förvånansvärt få söta barn tyvärr. Kan inte förmå mig till att ljuga för föräldrarna i fråga och säga att ungen är fin utan kniper hellre då käft. Elakt? Nja, hade de hört vad jag tänker så hade de fått veta hur elakt låter! Men ok, det finns andra söta barn än Clara. De vi umgås med är ju fina, och jag har sett andra söta också. Inte många men de finns. Som tur är så har jag inte ställts inför det jobbiga dilemmat med barn vi känner som inte är söta. Nej, de vi träffat är ju helt bedårande! Men jag bävar inför tanken. Tänk om någon vi känner får en sån riktigt ful bäbis med kolik dessutom. Vad säger man? Eh ja, han/hon är ju väldigt lik din döda farmor (nu när hon är ruttnad i sin grav kanske). Nej gud vad hemskt. Hoppas att jag aldrig ställs inför detta!

Uppdatering på Clarafronten lite snabbt då. Krypandet utvecklas till att hon nu mest står på alla fyra i "rätt" position så att säga och gungar fram och tillbaka för att ta sats och hämta krafter för sitt stora kast framåt. Ibland hoppar hon även på stället och ser mest ut som en liten hare. När hon tröttnat på detta fortsätter hon med det säkra, krypa bakåt. Tydligen började även jag på detta bakåtsträvande sätt, fast senare. I morse sket hon med raketfart! Hon låg på skötbordet och torkade med rumpan bar då jag hörde ett lustigt ljud. Det liksom fjuttade ut en stor klick bajs ut på hallgolvet. Sicken fart! Helt klart pappas tjej upp i dagen. Vi blev så stolta så. Ni som varit hemma hos oss vet att det handlar om sisådär en meter i avstånd. Inte illa skitit va? Idag ska vi testa med potatis igen. Hennes favvosar är fortfarande morot och mango då. Men har inte gett henne supergoda mangon mer än en gång, den får nog sparas tills hon gillar den riktiga maten. (Elaka mamma, moi!) Ärtor på på g, hon äter det men inte alls med entusiasm som med moroten. Och sist men inte minst, igår upptäckte jag att jag gått runt med kräk på inte mindre än tre olika ställen på tröjan... Man blir lite avtrubbad...

Hurra hurra hurra!

Idag är Claras 5-månadsdag!

Jag är alldeles ensam hemma!
Mannen gick iväg med min dotter till affären för att spendera vår sista kosing på något han tyckte var viktigt.
Innan dess fick Clara smaka mangopuré. Fantastiskt gott! Denna åsikt delade hon med sin mor och jag blev riktigt besviken över att hon satte i sig hela härligheten själv...

jobba jobba joobba

Idag är jag så arg att jag skulle kunna slå ner någon. Tur att vi har slut på pengar så att jag inte kan handla mat idag. Annars hade nog personalen eller stackars ovetande kunder på willys kunna få sig en riktig omgång! Det är väl ändå det absolut bästa som finns, det oprovocerade våldet? Hur skulle vårt samhälle se ut utan detta?
Vad skulle tidningarna skriva om?

En exempel på hur töntig jag är måste ju vara att jag mycket hellre läser linda skugges blogg i bokform än på nätet! Och min mans töntighet beskrivs nog bäst med att han faktiskt kollar på polisskolan... Vem vinner?

Kolla in så fin starka Clara är idag!

inuti

haha, lite rolig är hon allt Claras mormor. Det är ytterst sällan hon kommer hit utan någon present till Clara. Och igår fick hon med sig den fina overallen hon tidigare sytt som blivit för kort för att hon kanske kunde förlänga den på något fiffigt sätt, men icke. Nyss ringde hon från Lindex och frågade om lov att köpa henne en ny overall! Och nej, vi tackade ju knappast nej = )
Men det är bara roligt, hon är så glad i Clara och pappa/morfar med. Det riktigt lyser i ögonen när de ser henne.
Jag skrattade stort för mig själv idag när vi stod i kön på willys. Framför oss stod en enorm kroppsbyggarkille med en vagn full av sådant de äter, typ tio en-literspaket med mjölk, tre paket allbran osv. Han stod och velade lite innan han började lägga upp sina varor och skakade liksom på huvudet åt sig själv. Jag började genast fundera på vad han nekade och hade gärna gett en femma för hans tankar tills han plötsligt och hastigt vände sig om och kastade sig emot mig! Jag hoppade till av rädsla (muskelkillar är ju riktigt läskiga!) men insåg fort att det givetvis inte var mig han var ute efter, det var chokladen bakom mig! Trodde inte att såna killar åt såna smaskigheter minsann.

Tadaa!

Jag kom fram! Har ringt varannan minut sedan klockan nio i morse till bvc för att få tid till lilla Clara. Det är ju löjligt system egentligen men vad gör man då politikerna vill satsa på att rika gubbar ska få behålla sina pengar istället för att folket ska få vård?
Vi fick först ingen tid innan den 24 oktober vilket ju vore alldeles på tok för längesedan sist så jag tjatade och försökte låta så osäker och ledsen som jag bara kunde och fick då tid hos "fel" sköterska den 8! Skönt, är så himla nyfiken för nu är det trångt i alla 62-kläder och det är bara min envishet som tvingar henne på dem. Har ju så mycket fina kläder där ju. Kruxet är bara att nu när hon kryper så mycket så blir det ju väldigt obekvämt om bodyn tvingas ihop för att knäppas då den dras upp i benen när hon envisas med att krypa bakåt fortfarande. I morse visade hon dock ytterligare avancemang och lyfte mycket finbt och högt på magen som en riktig bäbiskrypling. Dock bara en liten stund. Men å andra sidan, varför ändra något som funkar? Hon är så glad och kommer ju faktiskt en bra bit på sitt sätt..

Annat nytt är min nya förälskelse, en w902 som förhoppningsvis kommer hem med min älskade man samt att vår fina soffa kommer morgon förmiddag! Hoppas på fina bärgubbar = ) Och att de inte tror att jag ska göra något, tänker bete mig som en lat hemmafru och stå där med min bäbis i famnen och peka. Så dyrt som det var med hemkörning så! Gud vad snål jag är förresten, ni skulle bli förvånade om ni bara visste. Ett exempel är bara hur otroligt nöjd jag är över att jag lurar mataffärerna på sin stora inkomstkälla nu med vagnen. Ty jag behöver aldrig köpa plastpåsar! Slänger ner allting under vagnen och pinnar nöjd iväg. Bra för milön är det dessutom. Hah!

fixat!

Nu har vi köpt strumpor till den storfotade lilltjejen i familjen. Fick köpa i 19-21 som det stod 9-12 månader på! Men 16-18 var för korta så...
Sen tittade vi på film med Claras treakusin Sigrid. Vilket litet charmtroll! Jisses. Har inte sett henne sen hon var ett litet knytte...

stars in her eyes

Har kollat igenom bilder och visst fan är det dags att kopiera lite! Valde ut med ganska hård gallring och då blev det bara sextioåtta bilder sedan bröllopet. Vi har verkligen blivit dåliga på att fota nu! Annat var det den första månaden, hoppas verkligen inte att denna trenden håller i sig, å andra sidan försökte jag fota den lilla modellen nyss och då var mitt minneskort försvunnet! Snacka om att jag blev paff. Det är lite som att bo med en korp ibland alltså. Han snor och flyttar på precis allting!
Å andra sidan är det gött med en kille som håller ordning och städar, så inga klagomål på den fronten. Bara svårt att hitta grejer bara. Och jobbigt att sortera om allting... Men gud vad jag älskar honom! Han har ju gett mig Clara! (eller gett och gett, han var med vid produktionen iaf, sen fick jag sköta skitjobbet själv) Lyxigt värre att vara av det andra könet!

glass

Vi figurerade *2 i kp igår. Inte illa! Fast å andra sidan är ju min man redan van så...
Här händer inte så himla mycket tyvärr. Clara fortsätter att finslipa på krypningen, favvon är hennes fjäril som hon numera snurran runt och byter från spegel till snigel till pipnyckelpigen osv. Hon har iaf jättekul! Och igår hälsade vi på soffan, som passar fint för barnen där uppe och familjen som ju fasktiskt bor i huset. Även detta hem har blivit Clara-anpassat! En egen fin stil, sked och tallrik som tydigen smakade väldigt bra! (Att andra bäbisar med hälsar på där och kanske har nytta av dessa grejer ignorerar vi, allt kretsar ju runt vår Clara!)
Hon envisas med sin lilla tumme och tar nappen med när det krävs. Ibland gillar hon den till och med! Och nu är det ny gröt, banan och persika. Svingod! Tyckte Clara med faktiskt. Än så länge är det gröten och morotspuré som leder ligan. Idag ska vi göra ärtpuré i storkok (hur stort det nu kan kallas när det gäller små iskuber som portionsmått). Letade länge och väl efter de finaste och det fick bli findus finaste utvalda i frysdisken. Skrämmande dyra och även deras förpackning skvallrade om snobbstatusen det innebär att inhandla dessa. Men gud, klart att hon ska ha det bästa. Helst hade jag velat ha en stor trädgård de odlats i så att jag kan ha koll på alla obehagliga tillsatser och besprutningar men å andra sidan så kommer jag ine ha en sjö med fiskar eller hage med djur heller så...
Och det roligaste av allt. Jag har totalt missat att mitt abonnemang kan förlängas och jag kan plocka ut en mobil!(Där är ett bevis på hur konstigt min hjörna funkar nuförtiden. Bara missa en sån sak! Det blir nog en rosa k771i, den har tydligen en grym kamera. Det viktigaste med tanke på att jag efter många rensningar har 564 bilder i mobilen, varav 561 är på finaste Clarabiten.
nej. dags för kaffe innan jag svimmar ihop av trötthet! Men snart kommer mannen min hem och piggar upp, kanske. Med en mobil kanske?

uppfinn nåt nytt

känner mig så deppig, kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men samtidigt skulle jag kunna ge tusen orsaker.

allting börjar hemifrån

Det är så kul med Clara när vi kommer hem från vad vi nu gjort just den dagen. Oavsett hur roligt eller tråkigt hon haft så är det alltid samma reaktion när hon ser vart hon är. Ett glädjetjut! Går jag min i vardagsrummet med henne så kastar hon sig runt i famnen för att kolla in allt, så känner hon igen sig och sen får vi höra hur glad hon är. Hur gulligt som helst
Igår låg hon och Smultron och snackade för fullt, tills Clara kom å att hon ju kunde rulla runt och ta sig bakåt lite. Det var dock ingen större fara på taket för hon kom ingenstans efter en stund, vilket hon verkade vara lyckligt ovetande av. De låg nämligen i ett babygym och Clara hade fått en av de madrasserade "bågarna" som håller uppe konstruktionen mellan benen och då tog det ju stopp. Å andra sidan så tar det ju ändå en stund att ta sig över den stora mattan så man kunde med gott samvete lämna de små flickorna ifred ibland. Kändes mycket moget och vant, man måste ju anpassa sig efter sällskapet. Vana mammor är så himla coola och tror inte alls som jag på explosioner, kvävningsrisker och dödsfall som sker såfort man lämnat sitt barn utom synhåll. Undrar om jag någonsin kommer lära bort såna tankar? Eller iaf lyckas skita i dem, typ som mina andra hypokondriska föreställningar.
Jag vet förresten att någon eller några håller på att ge mig cellgifter i smyg. Tappar så himla mycket hår! Och det kan bara inte vara något annat än en dödlig sjukdom, eller behandling av dem då...