Claras första steg?

Clara har än en gång visat vilken fantastisk unge hon är! Nyss stod hon på golvet jämte mig och testade att släppa taget och stå stilla utan stöd som hon brukar göra, men så.. Plötsligt såg jag det lysa till i hennes stora blå och hon tog ett steg emot mig! Dessvärre slutade det med att hon bara välte ner i mitt knä men nog är det en början, en bra sådan...
Nu tänker jag ta tillvara på tiden då jag inte behöver springa så efter henne, krypandet har ju ändå en lite begränsad fart...

tack för en grym kväll!

Här kommer en nappbild, hon verkar börja gilla dom nu på gamla dar. Åtminstone att leka med...


Såklart vurpade jag tio meter utanför dörren vid hemgång igår, typiskt! Men försök du att putta en vagn som fastnat i snön med glashala skor... Det var ett himlans halkande i snön men vi kom hem och somnade ganska fort trot allt. Idag är det superfint solväder och Clara strålar ikapp med solen, tror att hon vinner faktiskt.

Clara i sina fina skor

I´m driving one of your cars

Nja, kanska snart. Just nu är det körskolans bil för det mesta, och mammas stackars toyota. Den är hemskt mycket skönare än deras då den inte har den idiotiskt långa nosen. Så himla stor plats behöver inte motorn och allt annat tjafs som finns där! Det är helt enkelt bara där för att göra det svårare att parkera, löjligt.

Clara är inte så duktig på att sova just nu men desto bättre går det med tjötandet. Det är inte många tysta stunder och nu är det något på ssss som ska fram (själv tror jag att det är snopp men blir stoppad av maken min att lära henne). Har även jobba lite på bajs men det är inte alls ens nära, tur att jag har Tristan...

En fantastiskt trevligt kille som hette Timo ringde mig idag! Nu var det ju fel kille men han var så himla käcka och berättade att vi betalade minsann 700kr för mycket varje halvår på vår elräkning så jag tog beslutet sjlv och bytte elbolag. Sen fick jag hans direktnummer och kände mig sedd av en trevlig kille fast det bara var på telefon och jag könde igen varenda knep han tog till. Sjukt vilken härligt dum kvinna man blivit! Å andra sidan hade han ju fantastisk timing, vi hade just fått en skyhög elräkning och pratat om att vi borde byta bolag. Att han charmade mig totalt var bara ett plus i kanten...
Man blir faktiskt ganska knäpp när man går ifrån ett jobb där man pratar med folk precis hela dagen till detta. Nog för att det är undebart på ett annat sätt men det märks att kontakten till omvärlden är liten. Kommer väl tillbaka sen antar jag.
Adjöken nu ska jag smälla i mig kvällsmat.

download

Jag hatar java! Vet inte hur många gånger jag fixar och trixar för att helvetet ska fungera så att jag kan beställa mammapeng men inte fan finns det kvar nästa gång jag ska in på sidan.
Clara är arg hon med så nu ska pappa ge henne lasagne, får se hur det går... Mina förhoppningar om att hon skulle sova natten lång gick i kras ganska snabbt men vi är hyfsat pigga nu iaf. Speciellt pappan i familjen som sov tills elva idag... Fick inte ens jag göra när jag var så sjuk (pik pik) , men rättvisan kommer nog snart!
Om ett par timmar kommer far och vi ska ge oss ut på vägarna. Bestämde mig igår att inte vara rädd för de andra bilarna (det blir så mycket lttare att köra då) men vi får se hur det går med detta...
Ser fram emot att den nya bäbisen tittar ut nu, måste völ vara trist där inne i Jess mage vid det här laget? Vi tycker redan att Clara har blivit stora tjejen och tänk då när man får se en nyfödd igen. Läskigt! Fast den bästa tiden är ju nu, så himla roliga är de verkligen inte i början alltså. Nu kan hon ju prata lite, ta sig dit hon vill och visa vad hon vill själv...

Idag krävs det en hel del för att sänka denna familjen. Allting är bara så bra!

Jag har till och med duschat och fönat håret, det ni!

filmtips

(Som önskat)
Då uppdateringarna i mitt händelserika liv är dåliga här så vet ni ju inte om vad som hände förra fredagen! Jo ni, det var fullt upp hela dagen!
Först kom mamma med räkor, passade Clara och jag gick till körskolan, sen promenerade jag bort till frisören (som givetvis delade sin förlossningsstory och barnprat hela timmen lång) sen mötte mamma med Clara upp och vi shoppade kläder till både mig och Clara. Det var svårt att hitta något som passade mig så vi tog en fika på saken och gick sedan tillbaks för att köpa en fin kofta. Väl hemma åt vi räkorna och jag sprang ner till trappan för att hämta ut biobiljetter som min man bokat på fel namn. Dock hade min käre spann vatten sagt fel tid så jag stod där och frös röven av mig i en timma innan man ens fick komma in. Men oj vad biobesöket var värt det...
Jag säger bara, gå alltid på bio på trappan. Vi var ensamma sånär som på två små tonårskillar i hela salongen! Så jävla skönt...
Inget störande alls utan bara vi och filmen. Visst, killarna bytte säte lite då och då, de ville väl testa vilken plats som verkligen var bäst men det kunde vi stå ut med för de smög runt. Inte alls illa alltså. Passade mig som alltid blir så arg när jag varit på bio perfekt. Synd att de inte visar Twilight...
Just det ja, det var Valkyria vi såg. Bra film, helt klart. Jag ville se Moodyssons nya men den verkade "inge kul" så det fick vara.
Denna veckan har jag legat för döden, eller som ni kallar det "influensa". Nu är jag dock bättre så imorgon blir det kalas för lillkillen så det blir ut och gå i kylan bara. Fast det är värt det för målet...

Snart kommer min man hem med ostbågar! Lycka

mamma maaaa

Så låter det mest hela tiden om jag försvinner ur synhåll. Mysigt ändå...
Börjar fundera på vart allting tar vägen och sånt jobbigt. Inget att skriva om här men jag kom just på att om jag fortsätter med bara en lektion i veckan så kommer körkortet att ta sin långa tid. Å andra sidan har jag knappast möjlighet eller val att göra annat så jag får la skärpa mig och visa mig vara en naturbegåvning vad gäller trafiken och bli bättre fortare. Ser inte fram emot hela provgrejen, jag har ju lämnat den delen av livet för ett bra tag sedan och minns knappt senast jag gjorde ett prov av sådant slag. Tur att det bara finns godkänt eller ej och inte olika grader av körkort. Prestationsångesten väller över här på alla fronter...

Clara däremot behöver knappast oroa sig för sådant. Hon verkar ju vara överbegåvad på allting hon tar sig för och klarar allt mycket tidigt. Förutom sovabiten då. Där hade hon gärna kunnat få ta efter far sin lite mera... Hans minst uppskattade sida önskar jag plötsligt till min dotter, vad är detta?
För er som inte vet är min man ett sovmonster. Han kan somna överallt, när som helst och helt jämt och ständigt. Det spelar ingen som helst roll hur mycket han sovit under natten heller, killen kan ju få sova i 14 timmar på raken! Det är typ vad jag får på en månad =) Nä, men nästan...