Fy fan. Jag fick lagt Clara så fint i sin säng sovandes vid tio. Fredrik spelade på sitt idiotspel och tillslut somnade även jag efter en stunds läsande i min spännande bok jag fick av Pernilla! (undrar verkligen om de kan göra en bra film av detta. Boken är så välskriven och sätter sig som tuggummi i hjärnan) Vid tre vaknar min man gallskrikandes för han tror att han inte kan andas. Jag och Clara blir ju livrädda och jag kommer med den klyftiga kommentaren "men här finns ju massor av luft". Clara ligger blickstilla stel som en pinne i sin säng med sina stora blå uppspärrade och då jag tar upp henne märker jag hur fort hennes lilla hjärta slår..
Mannen i dramat däremot lägger sig i sängen igen och somnar på tre minuter. Galet! Clara och jag ligger vakna tills tio i fem då jag tittade på klockan sista gången. Sen jag såg att hon sov gott kunde jag somna om...
Snacka om att jag blev vansinnig på morgonen då jag bad om avlösning vid tjugo i tio (då vi varit uppe en timme redan) för att jag kanske skulle få kunna ta igen lite nattsömn en halvtimma kanske, och fick till svar en skrikande idiot som bad mig hålla käft för helvete!
Herrejävlar så arg man kan bli! Jag hatar verkligen sånt morgonhumör och dessutom när det går ut över mig och Clara! Vi gick ut och gick Clara och jag och tillslut var jag inte så arg mer. Fick en ursäkt och dålig förklaring men det får vara. Nu är allting bra igen och kors i taket men idag ska maken laga maten!
Får se om jag överlever...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar