visst är det härligt när man kan fokusera på viktiga problem som sitt hår?
Jag var hos frisören för ett tag sedan, hon som gjorde mitt hår så fint på vårt bröllop. Av någon skum anledning trodde jag att om jag fixar en bild så kanske hon förstår hur jag vill ha det och så blir det så. Pucko!
Nej, frisyren är inte direkt lik alls, jag skulle behöva klippa av hälften så mycket och för att få det flikigt nu blir det jävligt kort fast att jag sa att jag ville behålla längden på de längsta flikarna. Blev iaf peppad att gå tillbaka och klaga/få det fixat och min plötsligt funna vuxna sida gjorde det verkligen. Är SÅ stolt över mig själv. Inte för att det blev bra ändå, nej lite tunnade hon ut men sen "gick det inte mer". Så jag har försökt att klippa till det själv och nog fan är det bättre. Igår gjorde jag däremot något jag sent ska glömma. En ultrablondering sattes in i maxtiden i halva håret och nu är det väl en fjärdedel som är skitsnyggt vitt, resten orange och så det längre som ska vara flikigt men bara hänger där som nån jävla hundpäls brunt. nej, det var inte tanken!
varför varför trodde jag på att ha en bild med? Hade jag itne haft några förväntningar så skulle ju inte besvikelsen finnas.
Sen vet jag ju att det varje gång blir en stor besvikelse hos frissan, hur fint det än blir. Man vill ju byta ut resten med. En ny kropp och ett ansikte som inte behöver döljas under en påse tack! Nej, ny färg och kladda hemma igen, billigare och lika dåligt/bra resultat iaf. Och så har man bara sig själv att skylla. Bild kanske kommer, om jag kunde fastna...