Igår var en väldigt turbulent dag. Först åkte vi in till stan hela famljen, på bussen ville en annan mamma med vagn åka med så vi fick snällt dela på den lilla biten som är avsedd för barnvagnar i bussen. Detta vore absolut inget problem om det inte innebor dendär spända spänningen mammor emellan som kommer vid sånahär tillfällen. Ty det är meningen att man ska börja prata med varandra och berömma hur söt den andres barn är osv. Jag är inte jätteduktig på den biten. Vill helst vara ifred med min Clara. Alltid ska folk börja prata med en bara för att man har en bäbis med sig(!)
Nåväl, efter en bit frågade hon iaf om Clara var en pojke (hade en brun munkis med öron på sig och röd/orange-randiga byxor..) vilket jag protesterade mot och förklarade att hennes unge var väl en tjej då eftersom allt hon hade var rosa. Javisst det var hon och plötsligt delade vi förlossningsberättelser (!). Galet. Det är ju ändå en rätt personlig grej liksom...

Väl hemma var det matdags och sen ut på promenad med fint sällskap. Clara vägrade vara nere i vagnen och skrek tills jag tog upp henne. Dock blev det tungt efter ett tag och jag kämpade med att försöka få ner henne i vagnen snällt som bäbisar gör men icke. Det blev en skrikig promenad och jag kände mig som världens sämsta mamma. Väl hemma fick hon snutta lite och somnade på tre sekunder. Så typiskt!
Från och med nu ska jag alltid ha med babybjörnen...
Hemskt var det...