mamma maaaa

Så låter det mest hela tiden om jag försvinner ur synhåll. Mysigt ändå...
Börjar fundera på vart allting tar vägen och sånt jobbigt. Inget att skriva om här men jag kom just på att om jag fortsätter med bara en lektion i veckan så kommer körkortet att ta sin långa tid. Å andra sidan har jag knappast möjlighet eller val att göra annat så jag får la skärpa mig och visa mig vara en naturbegåvning vad gäller trafiken och bli bättre fortare. Ser inte fram emot hela provgrejen, jag har ju lämnat den delen av livet för ett bra tag sedan och minns knappt senast jag gjorde ett prov av sådant slag. Tur att det bara finns godkänt eller ej och inte olika grader av körkort. Prestationsångesten väller över här på alla fronter...

Clara däremot behöver knappast oroa sig för sådant. Hon verkar ju vara överbegåvad på allting hon tar sig för och klarar allt mycket tidigt. Förutom sovabiten då. Där hade hon gärna kunnat få ta efter far sin lite mera... Hans minst uppskattade sida önskar jag plötsligt till min dotter, vad är detta?
För er som inte vet är min man ett sovmonster. Han kan somna överallt, när som helst och helt jämt och ständigt. Det spelar ingen som helst roll hur mycket han sovit under natten heller, killen kan ju få sova i 14 timmar på raken! Det är typ vad jag får på en månad =) Nä, men nästan...