Clara har än en gång visat vilken fantastisk unge hon är! Nyss stod hon på golvet jämte mig och testade att släppa taget och stå stilla utan stöd som hon brukar göra, men så.. Plötsligt såg jag det lysa till i hennes stora blå och hon tog ett steg emot mig! Dessvärre slutade det med att hon bara välte ner i mitt knä men nog är det en början, en bra sådan...
Nu tänker jag ta tillvara på tiden då jag inte behöver springa så efter henne, krypandet har ju ändå en lite begränsad fart...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar