Jämfört med vad jag gjorde igår!
Var så fruktansvärt nervös före och mina föräldrar överlyckliga inför kvällen ensamma med sitt barnbarn. Kändes lite dubbelt då jag ju såklart visste att hon skulle ha det bra. Hon gillar ju verkligen dom och de kan ju barn...
Men, på bussen in till stan hade jag så ont i hjärtat att jag trodde att jag fick en hjärtattack eller något annat dödligt. Detta gick ju över såklart och det var ju faktiskt mysigt att gå på bio med sin man. Innan filmen började tiggde jag till mig ett sms och fick istället ett mms med Clara skrattandes med morfar och allt var bra. (Såklart)
Nåväl, på bussen hem var det drama med full tjej som satt och grät och det tog minsann bort mina tankar en stund. Det var ju riktigt spännande då jag inte hade dåligt samvete över att jag inte tröstade henne längre (vilket tog en stund..).
Äntligen hemma var vi lyckligast och gud vad jag saknade henne! Sånhär tortyr dröjer innan vi repeterar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tortyr??
Nu får du ge dig. Det är ingen tortyr att lämmna lilla Clara med världens bästa Mormor och Morfar heller.
Du fick ju ett mms om att allt var bra och din dotter var lycklig eller hur.
Visst känns det när man lämmnar sitt barn men det är ack så nödvändigt och viktig för alla.
Hur tror du det skall bli när du börjar jobba igen??
Kram
Skicka en kommentar