scream my name

Jag väntar fortfarande på dedär snälla-mamma-hormonerna. Att jag ska göra som andra gör när de ser Clara, ler lite ljuvt och säga att hon är fin. Helt främmande människor gillar ju min dotter, säkert tror de att jag ska berömma tillbaka till deras snoriga fula barn då. Knappast. När jag ser andras barn tycker jag bara att de är fula och jobbiga. Speciellt de som stör Clara. Dumma ungar som ska komma och pilla på henne där hon sitter snällt i sin vagn, eller störiga skrikbarn. Nej blä! Sen ser jag förvånansvärt få söta barn tyvärr. Kan inte förmå mig till att ljuga för föräldrarna i fråga och säga att ungen är fin utan kniper hellre då käft. Elakt? Nja, hade de hört vad jag tänker så hade de fått veta hur elakt låter! Men ok, det finns andra söta barn än Clara. De vi umgås med är ju fina, och jag har sett andra söta också. Inte många men de finns. Som tur är så har jag inte ställts inför det jobbiga dilemmat med barn vi känner som inte är söta. Nej, de vi träffat är ju helt bedårande! Men jag bävar inför tanken. Tänk om någon vi känner får en sån riktigt ful bäbis med kolik dessutom. Vad säger man? Eh ja, han/hon är ju väldigt lik din döda farmor (nu när hon är ruttnad i sin grav kanske). Nej gud vad hemskt. Hoppas att jag aldrig ställs inför detta!

Uppdatering på Clarafronten lite snabbt då. Krypandet utvecklas till att hon nu mest står på alla fyra i "rätt" position så att säga och gungar fram och tillbaka för att ta sats och hämta krafter för sitt stora kast framåt. Ibland hoppar hon även på stället och ser mest ut som en liten hare. När hon tröttnat på detta fortsätter hon med det säkra, krypa bakåt. Tydligen började även jag på detta bakåtsträvande sätt, fast senare. I morse sket hon med raketfart! Hon låg på skötbordet och torkade med rumpan bar då jag hörde ett lustigt ljud. Det liksom fjuttade ut en stor klick bajs ut på hallgolvet. Sicken fart! Helt klart pappas tjej upp i dagen. Vi blev så stolta så. Ni som varit hemma hos oss vet att det handlar om sisådär en meter i avstånd. Inte illa skitit va? Idag ska vi testa med potatis igen. Hennes favvosar är fortfarande morot och mango då. Men har inte gett henne supergoda mangon mer än en gång, den får nog sparas tills hon gillar den riktiga maten. (Elaka mamma, moi!) Ärtor på på g, hon äter det men inte alls med entusiasm som med moroten. Och sist men inte minst, igår upptäckte jag att jag gått runt med kräk på inte mindre än tre olika ställen på tröjan... Man blir lite avtrubbad...