Just det ja! Stora framsteget på sistone är ju nappen! Clara tar den och snuttar som vanliga bäbisar. Försöker ibland kila in tummen vid sidan men gillar sin napp. Tex just nu kryper hon bakåt med nappen i handen, tar ibland paus för att smaka på nappen (rosa Clara-nappen) och sedan fortsätter hon. Såklart stoppar hon ju alla kanter i munnen men ibland blir det rätt och det ser så gulligt ut! Stoppar jag i den så stannar den inne långa stunder och när hon vaknar nattetid kan jag oftast vinna en stund till sömn genom att trycka i henne nappen. Det kanske inte låter så märkvärdigt men så arg som hon blev förr när man gav henne napp så är det smått fantastiskt. Om inte annat så är det ju hemskt gulligt med en stor napp i det lilla ansiktet. Å andra sidan äter hon ju på precis allting nuförtiden så vi får väl se hur det blir!
Har ni också känt det som att ni burat in era barn när de tittar ut på en genom spjälorna i sängen? Jag känner mig hemsk! Åtminstonde när man verkligen kikar in mellan pinnarna och hon ser sådär ledsen och övergiven ut. (Och jag tar fram mobilen och fotar först, sen plockar upp henne...)
Hemsk mamma...