Skrattar fortfarande åt gårdagens christer. Igår handlade det om låttexter som man skulle vilja tatuera in på sin kropp. Hur spännande ämne som helst och många hade riktigt bra citat. Har även jag varit inne på att citera någon av mina hjältars texter någonstans, är dock på tok för feg för en tatuering. Det gör ju ont!
Nu kan jag ju förvisso "stoltsera" med att jag faktiskt fött barn och det utan bedövning (nope, inte så frivilligt, hade gärna sluppit smärtan men vi kom ju redo att köra så att säga) och det är en fruktansvärd och obeskrivlig smärta som bara inte kan överträffas av en liten tatuering. Då hade inte folk gjort det. Speciellt inte de av detdär andra könet, det svaga könet.
Nej, man borde ju kanske hålla sig till ämnet..
Nåväl, folk ringde in med fina förslag såsom riktigt dåliga, men de kan ju inte rå för sin dåliga smak försökte jag tänka. Tills en skön kille från Göteborg (lät det som) ringde in och berättade om sin fina idé. Textraden han ville ha lyder "baladalidilaa baladiladali baladalidila sha lalalalaa" (är inte direkt hundra på hur det ska skrivas) just för att den är så "party"!
Helt klockrent! Som sagt skrattar ännu när jag tänker på det.
Nu blir Clara torterad av sin far, han tror att hon ska gilla att lyssna på Stefan Andersson. Jag vet ju att hon inte alls gillar honom, vill helst lyssna på Timo eller Lasse Lindh ju! Hon har väldans bra musiksmak förstår ni. (Mycket lik min egen faktiskt, ganska exakt min.) Hennes favvolåt just nu är kom kampsång som turligt nog körs på P3 mest hela tiden.
Imorgon ska vi ut och resa Clara och jag. Första bussen går strax innan 8 på morgonen och sen ska vi ut till Hyssna. Min mamma har tagit ledigt för Claras skull och vi ska på studentskiva senare på kvällen. Jag själv ska passa på att sova lite (!) om jag kan då förstås. Hoppas på kyligt väder men uppehåll.
Önska mig lycka till med resan imorgon. Vi har aldrigt åkt buss så långt och länge förut!
Vill hon äta så hoppas jag på att vi hinner på buss nr 2 istället, där åker så få med och den är betydligt bekvämare och att amma där känns inte alls lika jobbigt. Amma offentligt är inte direkt kul förstår ni! Nu har vi ju tränat en del på det i Kungälv, sätter oss på en filt någonstans med vagnen som insynskydd samt ryggstöd och hoppas på att det ska bara hyfsat lugnt för lilla godingen för att hon ska få sin matro. Är det väldigt mycket liv kan hon bli tjurig och man får sitta och prata med henne så att hon inte glömmer bort att hon är universums mittpunkt. Då funkar det! Nej, jag hoppas på en resa full av sömn och lugn. Håll tummarna som sagt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar