Tadaaa!

Igår fick Clara vara med om mycket. Först hade vi en timme av lek och bus, eller hon skrattade massor när jag fånade mig. Dessutom visade hon igen att hon minsann kan pussas, och gillar det!

Sen kom mamma/mormor och bror/morbror (som ju aldrig sett henne) och hälsade på. Mamma/mormor körde oss till stan för att köpa kameror och framkalla film för släkten och jag underskattade tydligen min övervikt och köpte en för liten skjorta, som ju var jättefin... Men så mycket behövs inte gås ner för att komma i den fint, det fixar nog amningen.

Sen for vi ut till ytterby för att handla mat och billiga blöjor. Dock är vi inte ensamma i området om en 2-4kg babis utan fick köpa 3-6 kg och vänta tills hon blir lite större.. Det går ju fort! Min mamma och Claras mormor är väldans snäll som körde runt oss och tar hand om oss. Skulle ha en liten medalj!

Sen avslutades kvällen med tacos som killarna fixade medans jag ammade och pratade med mamma/mormor. Kanondag!

Denna dagen visar sig inte vara helt fy skam heller. Har just kommit hem från bvc där vi vägt och mätt lilla Clara. Nu har hon gått upp till 3620g och är 53 cm lång! När hon skulle mätas pratade sköterskan lite med henne för att kolla hur med hn är och om hon fäster blicken osv. Fick sig en liten chock eftersom Clara visade sig sådär pigg och charmg som bara hon kan vara. Hon pratade, skrattade och var helt med på noterna. Vi fick beröm och fråga om jag pratade mycket med henne för det märks att hon stimuleras och måt jättebra. Och visst gör jag det, vi snackar ju skit hela dagarna här. Det märks att jag varit ensam hemma mycket kan man säga. Vi kan diskutera allt från hur äckligt det är med pappas snus till feminism och hur hon ska hantera alla gubbsvin som hon desvärre kommer träffa på i livet. Innan vi gick ut pratade vi om vilka kläder hon skulle ha och om jag borde färga håret mörkt eller öjust igen för att slippa utväxten. Som skrivet, stackars får lyssna på mycket! Men hon snackar tillbaks så det kan inte vara helt olidligt...

Alltså, dagens bästa. Fick godkänt som mamma och de kommer inte ta min lilla älskling. Förvisso är det ju det värsta som kan hända, därför kommer jag ju alltid vara livrädd för detta. Det är ju bara så det funkar. Men risken ligger långt långt borta åtminstonde, det är skönt.